Den storslagna naturen
Våren är en spännande tid på farmen, i synnerhet maj. För rävansvarige Mikael Mård är insemineringen en intensiv period som följs av en lång månads väntan. Trots noggranna förberedelser är mycket i naturens händer. Exakt hur valpningen kommer att lyckas går aldrig att förutspå.
Det är mitten av april och radion står på inne i det lilla rummet på farmen, som på vilken annan mottagning som helst. Mikael visar de olika instrumenten och tar sen upp en bild på datorn. Den är kopplad till ett mikroskop. När han ställer in skärpan dyker små ljusa fläckar upp på skärmen som simmar omkring på en svart bakgrund. Insemineringen kräver att man är lugn och metodisk.
– Det är definitivt en speciell tid på året det här, man är förväntansfull men också nervös. Insemineringen är ett stort ansvar och det måste göras i en steril miljö och med så god kvalité på sperman som möjligt. Annars riskerar man att honorna inte blir dräktiga.
Mikael började jobba heltid på farmen direkt efter armén. Han jobbar utomhus varje dag, men det betyder inte att han sitter inne på kvällarna. Tvärtom spenderar han så mycket som möjligt av sin fritid ute. En stor del av årets vardagsmotion avverkar han genom att ta cykeln till jobbet, det blir kring 80 kilometer per vecka. Utöver det motionerar han en hel del tillsammans med frun Sonja.
– Hon brukar skämtsamt säga att jag är hennes personliga tränare, jag drar med henne ut på allt från vandringar till gympapass.
Tidigare var han också aktiv inom brandkåren, men efter två hjärtmuskelinflammationer har han blivit tvungen att lägga det till sidan. När han hade sin andra inflammation 2010 var han i ganska dåligt skick.
– Jag hade en vilopuls på 40 och om jag steg upp och försökte göra något sjönk den ytterligare. Läkarna misstänkte att det kom från en inflammation under en tand, men det var inget jag kände av eftersom tanden var rotfylld.
Till all lycka återhämtade han sig efter några dagar på intensiven. Förutom att han slutat med brandkåren lever han fortfarande ett aktivt liv, men visst uppskattar han lugna stunder, fast det är sällan de kommer i form av hemmakvällar.
– Jag är många timmar per vecka ute i skogen med min Sonja och vår hund Daisy. Det bästa jag vet är att koka kaffe på toppen av ett fjäll eller i en skogsglänta.
I sommar tar han med sig hela familjen till Kebnekaise. Där kommer han att bestiga fjället två gånger, första varvet tillsammans med Sonja. Andra varvet lämnar Sonja vid fjällstationen med Eric, deras 7 månader gamla barnbarn, medan Mikael följer med resten av familjen till fjälltoppen. Att han får göra vändan två gånger har han inget emot.
– Det är så ljuvligt när solen stiger upp på morgonen och man packar väskan för att ge sig iväg. Man får gå i lugn och ro, och känslan när man slutligen når toppen av fjället… det är svårt att sätta ord på den.
Ett par månader till, sen bär det av. Innan dess är det dags för valpningssäsong på farmen. Från inseminering till valpning ökas fodermängden successivt, men i övrigt kan man inte göra mycket mer än vänta. Däri ligger spänningsmomentet.
– Vi kontrollerar noggrant fodermängden både innan och efter valpning. Varje djur har individuell utfodring. Men vissa faktorer kan vi inte påverka, som vädret. Man gör så gott man kan och resten rår man inte på, det är upp till naturen.