Att vara beredd på det oväntade

Livet som logistiker är att planera för det väntade och vara beredd på det oväntade. Med det i bakhuvudet är det inte svårt att se att Boris Mård, logistikchef vid Torp Frys och utbildad brandman, är rätt man på rätt plats.

Det ringer i telefonen. Boris svarar, pratar, lägger på och ringer vidare. När kunderna ringer förmedlar han informationen vidare till chaufförerna som kör foderbilarna, lugnt och sakligt. Sista minuten-ändringar är vardagsmat.

– Det blir många kundsamtal under en arbetsdag en stor del av året. Det kan gälla ändringar i fodermängden eller olika platser dit fodret skall levereras. I övrigt planerar jag rutterna så att det blir så smidigt och ekonomiskt som möjligt för chaufförerna.

Under högsäsong är de totalt cirka 18 chaufförer samt extra inhoppare på helgerna som kör i två skift. Varje foderbil rymmer 20 000 kilo, under högsäsong blir det upp till 40-50 lass/dygn. Kunderna finns runtom i Österbotten: från Kelviå i norr till Harrström i söder och från Kortesjärvi i öster till Österö i väster. Bilarna står stilla endast 2-4 av dygnets timmar på högsäsongen. Resten av tiden är de ute på vägarna.

 

 

Apropå vägar, det har riktats mycket kritik mot vägunderhållet i Österbotten på senare tid. Har Torp Frys drabbats av det dåliga väglaget och vad händer om olyckan är framme?

– Chaufförerna åker ut redan kring 4-snåret. Det betyder att ingen har hunnit ta hand om väglaget vid den tiden. Om något skulle hända skickar vi ut en reservbil så att rutten kan fortsätta, men naturligtvis leder det isåfall till förseningar. Vi har kedjor på bilarna så för det mesta vållar väglaget inga problem.

Några incidenter har ändå inträffat. Boris kommer särskilt ihåg en händelse som etsat sig fast i hans minne. Telefonen ringde en mörk vinternatt när snön yrde ner.

 

 

– Chauffören sa att foderbilen kanat nerför ett utfallsdike. Bilen hade landat på taket och hytten fylldes med vatten. Jag tog mig hastigt dit och möttes av synen av chauffören som stod ovanpå bilen.

Boris är utrustad och beredd för det oväntade. Han är utbildad ambulansförare, brandman och har gått kurser i räddningsledning. Han är även arbetsskyddschef på Torp Frys. Just den här gången behövde hans kunskaper inte användas.

– Chauffören var lyckligtvis oskadd eftersom han använt bälte, men visst var det obehagligt att se det mörka vattnet strömma genom hytten.

 

 

Boris var också med den ödesdigra dagen när Torp Frys foderkök brann ner 1997.

– Jag körde faktiskt foderbil när jag hörde ur kommunikationsradion att foderköket brann. Först trodde jag inte på det, men strax efter fick jag larm från alarmcentralen eftersom jag samtidigt hade branddejour. Jag såg svart rök stiga upp från Kållbyhållet och körde raka vägen dit.

Boris gick in i byggnaden och påbörjade släckningsarbetet, men foderköket gick inte att rädda. Byggnaden var övertänd och han fick retirera. Det var en dyster dag för Torp Frys, men händelsen skulle komma att stärka företaget. Ur askan föddes ett nytt modernt foderkök. Knappt ett år senare startade produktionen igen.

Ytterligare några år senare jobbade Boris två år som brandman i Pedersöre. Trots att det varit ett drömyrke sen barns ben valde han i slutändan att återvända till Torp Frys.

– Det hände för litet under de två år jag var brandman. Jag vill vara där det händer mycket och det är här, på Torp Frys. Det är som ett hem för mig eftersom jag jobbat som heltidsanställd sedan 1982, och som så många andra började jag sommarjobba här redan vid 12-13 års ålder.

Att Boris vill vara där det händer går ingen förbi. Han dejourerar både för brandkåren och som första delvårdare. Han spelar fotboll och ishockey, och fastän hans egna barn börjar vara utflugna ställer han fortsättningsvis upp för andras barn.

 

 

Han var en av de drivande krafterna bakom den nya rinken vid Heimbacka skola och så har han i många år stått för ordnandet av tältläger vid Pörkenäs på vårarna. Som mest har över hundra barn och deras pappor deltagit i lägret. För några år sedan tilldelades han Kompisugglan av Hem och Skola-föreningen för att han bidragit till en bättre skolvardag.

Det verkar onekligen som att en logistikchef klarar av fler bollar i luften än oss ”vanliga” människor. Boris medger ändå att han numera avsäger sig vissa uppdrag.

– Förr brukade jag undra varför folk i min ålder minskade på aktiviteterna fast de rimligtvis borde ha all tid i världen när barnen flyttat hemifrån. Men jag förstår det bättre nu, det handlar om att ägna mer tid tillsammans med sin äkta hälft, barnen och barnbarnen. Jag vill försöka se till att Lena och jag får mera tid för varandra, tid att resa och njuta av livet tillsammans.