Ett halvt sekel i pälsbranschen

Nya uppfinningar och finesser har förändrat arbetet på farmen men målsättningen är densamma som den alltid varit. Jan-Erik Mård, farmchef vid Torp Frys farm, har varit i branschen i 47 år och han har följt med förändringarna på nära håll.

Morgonljuset sipprar in genom granskogen och lyser upp Torp Frys farm. I skugghusen finns ungefär 30 000 minkar och 10 000 rävar, ändå är det tyst och rofyllt. Farmchefen Jan-Erik Mård går fram till några grepar som är nedstuckna bredvid ett av skugghusen.

− Sju högstadiepojkar kommer hit och hjälper till idag. De har höstlov och har frågat efter arbete. Vi ligger ett par dagar efter just nu så det passar fint.

Han demonstrerar ett av arbetena som väntar pojkarna. Halm som fallit ut genom burarna ska återanvändas och skyfflas över avföringen. Det binder avföringen så att den inte rinner vidare ut i naturen. Ett slitigt arbete helt klart, men det är få förunnat att ha ett fysiskt arbete nära naturen idag. Tack och lov är farmarbetet ändå inte lika slitigt som för några decennier sedan.

− Tidigare lade vi halm in i minklyorna för hand. På en farm av den här kalibern skulle det säkert ta en vecka för två personer att göra det. Idag görs detta maskinellt på sex timmar. För att inte tala om bevattningssystemet, vem vet hur många karlar det skulle krävas för att sköta det manuellt på den här farmen.

Janne syftar på det automatiska bevattningssystemet. Genom att föra tungan mot en plugg får räven eller minken tillgång till färskt vatten på samma sätt som när vi vrider på en kran. Förut hade varje bur en egen vattenkopp som fylldes med vattenslang. Det vållade extra arbete på vintern när vattnet frös.

− Mycket har ändrats sedan jag började i branschen för 47 år sedan, men målsättningen är densamma som den alltid varit: Frisk djurstam, bra valpresultat och bra produktion för att kunna sälja avelsdjur.

Janne började tidigt anteckna resultat för att följa med statistiken och se hur väl de når målsättningarna. Han visar diagram över minkarnas valpresultat. Sedan 1996 har Torp Frys nästintill varje år haft större valpkullar än medeltalet i Finland.

Statistiken är viktig också när man tar fram nya fodersammansättningar. Det foder som Torp Frys producerar utvärderas kontinuerligt här på farmen. Just nu har man försök med tre olika sammansättningar.

− När vi tillsätter något i fodret följer vi med hur djuren mår. Vi håller koll på avföringen och väger regelbundet djuren för att kontrollera tillväxten. Genom resultaten från Saga Furs får vi sedan exakta uppgifter om kvalité och storlek och kan på basen av det dra slutsatser om hur sammansättningen fungerat.

Farmen har idag sex ordinarie anställda. Arbetet börjar sju, en halvtimmes lunch väntar mitt på dagen och sen avslutas dagen kring halv fyra om man hunnit med allt som ska göras. På frågan hur arbetet fördelas och planeras väger två ord särskilt tungt: Ansvar och samråd.

− Alla deltar i arbetet och alla är med och planerar. Samtidigt som varje anställd skall kunna utföra alla arbetsmoment så har vi en viss fördelning. Det är otroligt viktigt att man känner att man har ett ansvar. Det måste man när man arbetar med djur.

Förutom de sex anställda har man även hjälp av skolpojkar på helger och lov. De är många som fått sin första arbetserfarenhet på farmen och de är till stor hjälp.

− De sköter arbetet väldigt omsorgsfullt. Och man kan i ett tidigt skede se om de här tonåringarna passar som farmare. Man ser det på hur de hanterar djuren, hur de lyfter dem bland annat. Det är viktigt att vara varsam när man handskas med djur.

Klockan är snart nio och kaffepannan är varm inne på kontoret. Genom skogen hörs ljudet av mopeder som närmar sig. Hur många av pojkarna som i framtiden fortsätter med farmarbetet återstår att se. Farmandet är trots allt inte bara ett arbete.

− Man måste tycka om djur, det är a och o, och åtminstone för mig är det här ingen vanlig arbetsplats. På ett sätt är det nästan som en hobby. Annars skulle jag inte vara kvar här efter 47 år.