Med liv och rörelse i foderköket och skidspåret
Många skyr snö och kyla men Daniel Kung sällar sig till den skara som längtar efter vintern. Genast när marken är snötäckt åker skidorna på. De dagar han har kvällsskift njuter han gärna av dagsljuset i skidspåret. Nästa år kan det bära av till Vasaloppet.
Daniel Kung har växt upp med Torp Frys. Det började med sommarjobb på Torp Frys farm i tonåren och när han gick ut grundskolan började han jobba heltid på farmen. Ytterligare några år senare flyttade han över till foderköket.
– Jag tycker om när det är liv och rörelse, därför passar det troligen bättre att jag jobbar på foderköket än på farmen. Det är transporter som kommer in och foderbilar som kör ut, och dessutom är vi förstås fler som jobbar här.
Daniel trivs när det är mycket att göra och även om produktionen i foderköket är förhållandevis låg vintertid – i dagsläget cirka 130 ton varannan dag jämfört med 800 ton per dag på hösten – så är tempot inte långsamt för det. Lagret ska fyllas med nya råvaror, bland annat strömming och slaktbiprodukter, och arbetet med infrysningen upptar stor del av arbetsdagen.
Tillsammans med Fredrik Snellman är Daniel skiftesledare för produktionsteamet, men rollen som skiftesledare vill han inte framhäva alltför mycket.
– Vi har jobbat ihop så länge på produktionen så vi vet vad som fungerar och vem som gör vad. Det är inte så ofta man behöver ta ledarrollen. Fast det är klart, om man funderar hur man ska gå tillväga med nåt så är det någon som ska ta beslutet, och det är jag eller Fredrik.
När Daniel inte jobbar är han med sin familj i Larsmo. Att han föredrar liv och rörelse speglas också i hans vardag. Många av vinterns dagar tillbringar han med frun Michaela och deras tre barn, Adina, Theo och Livia (6 år, 4 år och 7 månader) i rinken eller pulkbacken vid Cronhjelms. Favoritstället är ändå skidspåret.
– Jag har tyckt om skidåkning ända sedan jag var liten. Överlag tycker jag om olika typer av konditionsträning. Det är en skön känsla att ta ut sig ordentligt. Jag får ny energi och efter en skidtur har jag all ork i världen att leka med barnen. Sen är jag också en vintermänniska. Jag är inte den som klagar när det snöar.
Under några år ersattes intresset för skidåkning med mopeder och motorcyklar men som 25-åring började han skida igen. Då beslöt han sig också för att skida Vasaloppet som 30-åring. Det närmar sig. För tillfället har han siktet inställt på ett motionslopp och om han får en bra tid är chansen stor att han anmäler sig till Vasaloppet 2019, men det viktigaste är inte att få en bra placering.
– Utmaningen lockar mer än själva tävlingsmomentet. Jag skidar för att jag tycker om det. Med det sagt är det förstås ändå intressant att se vad man får för tid. Jag har en farbror i Sverige som skidat Vasaloppet och det skulle åtminstone vara intressant att se om jag kan slå hans tid.
Arbetskamraterna vid Torp Frys känner till hans intresse och hejar på. Daniel skrattar och säger med skämtsamt eftertryck:
– Jämt är det någon av dem som säger något om min skidåkning och undrar hur långt jag åkt sist. De är inte direkt dåliga på att jaga på mig och de kräver nästan bättre resultat än vad jag själv gör!
Han säger det med värme. Daniel känner sina kollegor väl och har jobbat hela sitt yrkesverksamma liv på Torp Frys. Hur har det präglat honom?
– Framförallt har den positiva inställningen påverkat mig. Vi sätter värde på vår arbetsgemenskap och ser när en arbetskamrat behöver hjälp. Jag har blivit mer tålmodig och lärt mig att allt går att lösa på något sätt. Ingen uppförsbacke är för brant.